Rookiefestivalen

Att påstå att mina kunskaper kring Rookiefestivalen i Hultsfred var skrämmande små för några veckor sedan är en enorm underdrift. Då visste jag inte att jag senare skulle komma att bli involverad i projektet och mer insatt än vad jag hade kunnat föreställa mig.

Jag hade aldrig gjort en radiointervju tidigare och ännu mindre hanterat en inspelningsutrustning. Caroline och Mia tog mig dock under deras pedagogiska armar och snart kände jag mig bekväm med situationen och kunde fokusera på de intervjuer som jag skulle komma att göra åt Musikrådets räkning.

Men denna berättelse handlar inte om min kunskapsresa inom radiomediet. Den handlar om att finna sig själv med hjälp av musiken. Att hitta sig själv inuti en melodi. Hur vi identifierar oss genom musiken och bygger delar av vår identitet kring den.

Identitet

Gruppen The Underdogs framträdande fick mig att fundera på identitet och vilka vi är innerst inne eftersom de hade en sådan blandad publik. Jag diskuterade tankarna senare med Mia och Caroline. De trodde inte som jag att man kunde finna sin innersta personlighet om man omslöt sig med träd i tio dagar helt avskärmad från mänsklig samvaro.

”Jag vet att du saknar ett hjärta men mitt kan inte ta den plats där ditt borde vara så jag flyr från dig idag.”

Valskrik

En artist som verkade ha hittat sitt inre medvetande och sin person var Valskrik. Hans känslor fanns inom den elektromelankoliska musiken, texterna om obesvarad kärlek och förträngda minnen. Han existerade bara just där och just då på den där scenen. Ett helt unikt scenspråk där han tillsammans med en dator och en sampler gav uttryck för ett otroligt starkt känslotillstånd.

Ett tillstånd som långsamt vaggade mig långt in i drömmarna. Långt bort i fantasins oblyga värld. Solen går ned i horisonten och jag står i ett rofyllt landskap och blickar bort mot gamla minnen. Naken, ensam och lämnad åt framtiden vimlar jag fram genom åkrar, över sjöar och totalt mörker. Ett mörker fullt av sorg och glädje utan kontakt med verkligheten. En plats där tiden står stilla, en plats utan ånger och eftertanke. En plats där jag kan finna mig själv utan att behöva isoleras av skog.