Från skinande sol, en hes Maggio och ett efterlängtat Maskinen till ösregn, Thåström och slutsatsen att artister med mask alltid levererar. Jag kickade igång sommaren med att besöka två-dagarsfestivalen Uddevalla Solid Sound.
Solen steker och min festival inleds med Sabina Ddumba, tjejen jag upptäckte i sliten pyjamas framför Nyhetsmorgon. Efteråt kan det konstateras att Ddumba är lika imponerande live som på tv. Tyvärr kan jag inte säga desamma om storleken på publiken. När nästa singel Not Too Young spelas känns det som en lika självklar radiohit som Ddumbas tidigare Effortless och Scared for Life och att den förtjänar en större lyssnarskara än den som samlats framför scenen denna fredagseftermiddag
Det blir en hel del traskande mellan de två scenerna på området, Carmencita och Fritiof, där artister som Love Antell, Amason och Looptrop Rockers avlöser varandra. Klockan 21. 30 är det dags för en förkyld Veronica Maggio att äntra scenen. Bitvis håller inte Maggios röst hela vägen men det är sommar, 20 grader varmt och allsång råder framför scenen Carmencita när introt till Segels Torg går igång. Innan konserten avslutas med Jag kommer tackar Maggio publiken för att vi fyllt i där hennes hals inte riktigt orkat. Själv tackar jag Maggio för att äntligen ha väckt Solid Sound-publiken.
Efter Maggio är det dags för Silvana Imam. I röd rånarluva och en knuten näve sträckt upp mot himlen blir det uppenbart varför denna svenska hiphoptjej vann priset för bästa liveakt på Manifestgalan tidigare i år. Imam är politisk och framförallt på riktigt när hon står på Fritiofscenen. När hon spottar ut versen till IMAM blir det omöjligt att inte ryckas med och tillsammans med Imam ta upp kampen mot rasism, patriarkatet och HBTQ-fientligheten.
Solen tycks slutligen ha gått ner och Carmencita skyms av ett stort grått skynke. Förväntan ligger i luften. Det är snart dags för Maskinen och det blir allt trängre framför scenen. Nu har festivalbesökarna vaknat på riktigt. Rökmaskinerna jobbar hårt samtidigt som jublet blir allt högre. Skynket släpps ner. Skyltdockor med blinkande ögon och svarta huvtröjor med Maskinens logga på stirrar uttryckslöst mot oss. Sen kommer de, Frej och Herbert. Publiken vrålar. Det här är vad alla längtat efter. För trots en tapper Veronica Maggio och en brinnande Silvana Imam händer det något alldeles särskilt denna kväll när Frej Larsson och Herbert Munkhammar tågar in. Volymen blir lite högre, basen ännu djupare och publiken vildare än någonsin när låtar från rapduons nya EP:n Stora fötter stora skor blandas med gamla hits som Undan för pundarn, Alla som inte dansar, Segertåget och Kärlek vid sista ögonkastet. Konfettiregn och Krossa alla fönster avslutar kvällens utan tvekan livligaste konsert.
Fredag övergår till lördag och dag ett får en blöt avslutning (bokstavligen talat, någon bestämmer sig för att tömma sin vattenflaska på oss som stod omkring) med John De Sohn. Han premiärspelar bland annat en sprillans nya låt, Rush som släpps i augusti. En värdig kandidat till höstens #Hetalistan. Med det i åtanke och fötter som värker av allt hoppande lämnar jag festivalområdet samtidigt som solen återigen går upp.