Jag brukar ofta sitta och fundera på hur man producerade musik förr i tiden. Fantiserar om stora studiolokaler, maxade mixerbord, musiker som är créme de la créme och så vidare. Idag är verkligheten helt annorlunda. Vem som helst skulle kunna sätta sig ner en timme med dagens utrustning och få fram något som låter någorlunda ballt. Jag tillhör den sistnämnda gruppen och är givetvis tacksam för dagens musikutrustning då den underlättar något enormt, men känner alla likadant?

Samtidigt som jag älskar den nya teknologin så kan jag, och många andra, känna att det är ett stort hån mot alla duktiga musiker som snällt får stå vid sidan av när musikprogrammen i datorn kan göra allting. Idag behöver man liksom inte ringa en saxofonist och be personen i fråga komma till sin studio för att spela in en slinga, utan man trycker istället lite på en midi-synth, ställer in ett sound i programmet och vips har jag en schysst saxofon i låten.

Dessa tankar kommer allt oftare ju mer insikt i musikbranschen man får. Hör man en låt med t.ex. inslag av jazz vill man ju gärna ha en ”sexig” historia bakom. Att dem fick inspiration till låten när dem satt med whiskyglasen och cigarrer på baren i New Orleans och gick sedan till studion och spela in det. Jag vill inte tänka att Patrik, 19 år från Kungälv samplade en loop från ett program och la in den i låten. Tanken och processen bakom en låt är, enligt mig, nästan lika viktigt som hur den faktiskt låter.

Mot det moderna musikskapandet!