Jag hade privilegiet att se Sveriges popdrottning Veronica Maggio i Hultsfred på en intim scen som endast har en kapacitet på ca 1400 personer. Vanligtvis brukar hon uppträda framför publikhav på festivaler som Bråvalla och Popaganda, men inte  denna kväll.

Denna intima konsert kombinerat med Maggios scennärvaro bidrar till en otroligt starkt dragningskraft mellan publiken och popdrottningen. Hon pratar med publiken och hennes mellansnack handlar ofta om saker som många av ungdomarna på plats kan relatera till då snacket handlar om sena efterfester och hur det är att vara 17 år. Det är en underbar känsla på Metropol denna kväll då folk dansar, sjunger och gråter till Veronica Maggio.

Hon beklagar även att det inte blev någon festival 2010 som hon egentligen skulle uppträda på, något som alla artister numera beklagar sig över när dem uppträder i Hultsfred.

Tjejgäng står och håller om varandra och sjunger, nästan skriker, med i texterna och eufori är ett passande ord för att beskriva deras sinnesstämning. Att just påverka tonåringar på detta sätt är någonting Veronica Maggio ska ha en gigantisk eloge för då det inte är en lätt uppgift.

Jag hoppas verkligen att fler artister i framtiden kommer att välja att uppträda på mindre scener, det som dock talar emot är att biljettpriset blir dyrare och det blir färre som får ta del av konserterna. Men det är verkligen värt det. Dock är Veronica Maggio inte den första att göra det då bl.a. Kent gjorde en mindre klubbturné i våras och jag minns när Magnus Uggla uppträdde på Debaser Slussen för ett par år sedan. Tack vare en svettigt och intim lokal kändes det som att åka tillbaka till Ugglas 70-tal.

Mitt tips är att passa på att se konserter på intima scener innan du ständigt behöver trängas och stå på tå för att se en glimt av din favoritartist, även om det har sin charm så föredrar jag 1400 i Hultsfred än 69 000 på Ullevi.