Recension: Publiken talar sitt tydliga språk

Recension: Beatrice Eli – Pustervik 20/3-15.

Mikrofonen ekar tyst men överröstas utav fansen som är med henne från första ton. 

Suset växer sig starkare i lokalen. Musiken tystnar för en sekund och alla börjar jubla – men det är inte dags än. Beatrice Elis debutalbum släpptes i slutet av oktober men att döma av publiken så kan man tro att albumet cirkulerat runt längre än de senaste fem månaderna. Det är en hängiven skara som flockas kring scenen med armarna utsträckta. Väntades på denna riviga popartist.

Musiken tystnar igen och publiken är fortfarande med. De vrålar ännu högre än förra gången – nu är det på riktigt. Beatrice äntrar scenen men kraft i sina steg men det är svårt att höra hennes stundtals hesa stämma då mikrofonen inte verkar vara på än. Fast fansen sjunger redan med och överröstar tystnaden. De vet hur texten går. De kan alla texter.

Beatrice ler förvånat åt den exalterade publiken medan hon signalerar åt mixerbordet att de ska börja om. Från den stunden finns ingen osäkerhet kvar. Med ett sådant debutalbum i ryggen som Beatrice Eli har med Die Another Day är det svårt att göra annat än en lyckad konsert. Mixen mellan de allvarliga balladerna som visar hennes sångkapacitet och de mer riviga poplåtarna som det är omöjligt att stå still till ger en varierad och underhållande spelning där Beatrice Eli visar vad hon verkligen kan gå för. Stundtals känns det som att jag befinner mig hemma och lyssnar på hennes album – förutom den otroligt starka basen som får golvet att vibrera och de hundratals människorna som sjunger med.

Vem kan bättre representera kvinnliga artister under avslutet på Pusterviks jämställdhetsvecka än stjärnskottet Beatrice Eli då hon visar på scenens monitorer att hon, likt hiphop snubbarna, kan ta sig i skrevet hon med. Hon gör vad hon vill. Scenen är hennes.

Beatrice dansar runt och går kaxigt längsmed scenen för att sedan stå längst fram på kanten och låta fansens sång och händer beröra henne – likt hennes låtar berör dem.

Jag lämnar bedömandet av konserten helt i händerna på publiken som består av en blandning av äldre och yngre kvinnor och män med alla möjliga stilar. För golvet vibrerar nu, men inte av den höga basen utan av stampandet och hoppandet.
*Klapp Klapp Klapp* ”BEATRICE!” ekar det genom lokalen.
Girls går igång igen och publiken fullkomligt vrålar.

 

Kommentera